Tobe Hooper ger allt i vansinniga vampyrspektaklet Life Force

Rymdfärjan Churchill upptäcker ett enormt skepp gömt i svansen på Halleys komet. Inuti farkosten hittar överste Carlsen (Steve Railsback) och hans manskap tusentals mumifierade jättefladdermöss och tre skendöda, nakna människor av det läckra slaget. Astronauterna beslutar att ta med sig den märkliga trion hem. Vid ankomst till jorden vaknar de komatösa snyggingarna upp, sugna på människobuffé. Överste Carlsen, som har bildat ett telepatiskt band med deras ledare, inleder en kamp mot klockan att fånga henne innan människosläktet utrotas…

Lifeforce är löst baserad på kioskromanen The Space Vampires (1976) av psifenomen-vurmaren Colin Wilson, en tidstypiskt misogyn historia där hjälten Carlsen mestadels hänger på ett svenskt gods, klämmer på tuttar och forskar i Greve Magnus De la Gardies påstådda ockultism. Inget av det kom tack och lov med i manuset av genre-formaren Dan O’Bannon. Filmen är Tobe Hoopers knäböjning vid övermåttets altare. Det här var hans chans att göra en riktig Hammer-homage, framförallt Quatermass-historierna, och han tog verkligen i för kung och fosterland. Resultatet är en makalöst bombastisk film, med ett likaledes teatraliskt ledmotiv av Henry Mancini som omedelbart sätter sig på hjärnan.

Steve Railsback, kanske mest känd som Charles Manson i tv-rullen Helter Skelter (1976), ryar och grimaserar som en Jack Torrance på uppåttjack i sin rolltolkning av filmens hjälte, den desperate Tom Carlsen. Omkring sig har han ett batteri av teaterskolade britter som även dom rycks med och tar sats från fotknölarna. Däribland nestorn Frank Finlay som levererar en av filmhistoriens roligaste dödsrepliker och Patrick Stewart som ger en master class i frustande överspel. Den franska aktrisen Mathilda May för sig med imponerande värdighet i rollen som yppig bossvampyr, trots att hon i ett Benny Hill-erotiskt infall av regissören måste gå runt näck och konsumera jordbor. Ni kan tro att det haglar av double takes.

Filmen var dessvärre en ödesdiger box office-katastrof för Cannon Films, men har fått rejäl kultstatus sedan dess tack vare sin vansinniga blandning av rymdäventyr, Cthulhu-mythos, vampyrism, seriemördarjakt och zombie-apokalyps. Man kan finna mycket i Lifeforce att anmärka på, men knappast underhållningsvärdet.