Det hyperassociativa tillståndet
“du ser trött ut” säger folk ofta när dom vill påpeka att man är fulare än vanligt. Det hörde jag ofta i augusti förra året. Jag hade nämligen svårt att somna in ordentligt, vilket ledde till letargiska arbetsdagar och intensiva drömtillstånd. “Zombie by day, explorer by night” så att säga. Efter ett par nätters irrande i gränslandet mellan vakenhet och djup sömn började jag skriva ner mina drömmar.
Att föra drömjournal är något man gärna håller för sig själv om man vill undvika vänners oroliga blickar. Det tycks råda konsensus om att det ena leder till det andra och helt plötsligt lyssnar man på Worldbeat1 och försöker bota sitt hårbortfall med kristaller. Min bevekelsegrund var dock att jag kunde dra nytta av anteckningarna professionellt:
Jag har sedan länge velat experimentera mer med tekniker som jag sällan nyttjar men håller högt, såsom illustration, collage, abstraktion och animation. Även om tid funnits för övningar i dessa områden så har det rådit brist på premisser att utgå ifrån.
